Är det du?

Till Anders..

Är du den jag sökt och längtat?
Som vill ta emot min kärlek min vänskap min värme och passion?
Som vill lyssna till mig, tala med mig, dela och bolla tankar och känslor.
Som vill finnas där för mig, vill vara den jag finns för, min glädje.

Älska mig när min väg känns svår,
när sorgen tynger eller orken tryter.
Älska mig när jag sprudlar av lust,
när livet jublar, kraften flödar.
Älska mig utan förbehåll, icke dömande,
i ärlighet och öppenhet med respekt och integritet.

Är du den som vill dela
sommarens dövande hetta,
höstens lågmälda mörker,
vinterns vilande kyla,
vårens sprudlande livslust.
Nu och år efter år i tidens orubbliga gång

Säg, kan det vara du?

Så kort tid vi känt varandra,
men så mycket vi redan känt, så starkt, så gott.

Vem är du?
Vem är jag?
Vad blir vi - tillsammans?
Nu, nästa år, och sedan, långt där framme?

Kärleken kommer utan garantier
men med svindlande löften och bräckligt hopp.

Vår väg – vart leder den?
Finns den? Valet är vårt.

Om vi vandrar tillsammans med öppna ögon och frimodig blick
om vi vågar trotsa vår rädsla
om vi vågar satsa våra liv
om vi vågar se hinder, gå över eller gå runt
kan vi tillsammans bana vår egen väg,
vår kärleksväg
där vi vandrar sida vid sida
inte påträngande klängande
inte tyngande varandra,
men stödjande som eken och cypressen inte för nära
med egen rymd men alltid där för varandra.

Är det du för mig?
Är det jag för dig?
Ingen av oss vet ännu.
Men jag vet att du redan värmt mitt hjärta,
att din kärleks gåva ger mitt liv mening.

Jag ser ( blind är jag inte )
din strålande skönhet till kropp, hjärta och själ
Min innersta önskan är att vandra med dig
Nu, då och sedan.

Hittade denna på nätet och den var bara så passande att jag kopierade den.
Ursäkta stölden...