Dag 2 Min första kärlek

Men jösses, ska man komma ihåg det.
I lekis pussades vi ju hej vilt, det var väl Marcus, Fredrik och Henrik. Ja säkert många fler...
Lågstadiet, nää jag tror inte man frågade chans då, eller gjorde man?
Sedan kommer vi till mellanstadiet och då va man väl ihop med alla i klassen, vi bytte nog bara med varandra, fast jag har då inge minne av att man umgicks elelr pussades eller så...
Men i sexan..DÅ började ju intresset bli stort. Åhhh vilken känsla när vi fick "turen" att åka med Laggabussen till skolan. På den tiden kom ju högstadiet upp till Vivsta och käkade lunch, åhh när sjuorna kom..Då hade vi nog allt sett till att strategiskt placera hopprepet alldeles vid ingången till matsalen. 7A jag säger då det.. Sedan så va det så på den tiden att vi hade ju dans, gammeldans vissa tider på terminen under några veckors tid. Och vet ni, i 7A hade de typ bara 4-5 tjejer och resten killar så vi i 6A fick dansa med de.. Är det någon som kan förstå den lyckan att få dansa med killen, oj oj ojjjj...
Höstadiet och vårat bästa tjej-gäng hade ju verkligen cruch för lagga-killarna.. Någonstans blev vi ihop och hängde rätt mycket, det var en tid som var härlig. När vi fick köra moppe blev det många resor tor lagga, gänget och "förhållandena" höll sig faktiskt en bit in då grabbarna börjat gymnasiet, men sedan rann det ut i sanden och Janne förblir ett av de jag kan kalla första kärlek. Fast det är väl vad jag kallar Larsa också.. Konstigt, men det var nog på ett annat sätt. Där var man ju liksom mera ihop, träffade släkten, åt middag med familjen osv. Det höll i sig ett par år har jag för mig.. Men kärlekar som alltid kommer finnas kvar är några men det beror nog mest på en massa saker som hände under de tiderna som just de fanns vid ens sida.. Men men därefter har väl kärleken bestått, men föremålen växlat...
Just nu har jag hittat rätt och hoppas att livet fortsätter så!!

Summa summarum kan jag nog inte säga att jag har EN första kärlek